18 000 personer, främst kvinnor, var under förra året sysselsatta inom saffransodlingen i Afghanistan då det skördades 10,6 ton saffran. Det mesta i Heratprovinsen.
Foto: Jalal Rezayee EPA/TT

Saffransodling - ett alternativ till opium?

Många afghanska bönder har börjat odla saffran – ett alternativ till opiumodlingen! Förhoppningar finns att saffransodling kan ersätta opiumodlingen i Afghanistan, men är det möjligt?

Saffransodling är tillräckligt lönsam för att vara ett bra försörjningssätt. Till och med så pass lönsamt att det efter ett par år ger större inkomster per hektar än opium. De som börjat odla saffran kommer därför med största sannolikhet inte att vilja börja odla opium, som anses vara mot islam. Dessutom finns det en viss risk att opiumskörden förstörs av myndigheterna. I dagsläget en liten risk, men trots allt en risk.

Därför är stöd till saffransodling ett bra sätt att åtminstone i mindre skala få bönder att sluta odla opium och avhålla folk från att börja.

Afghanistan är idag världens tredje största saffransproducent och odlingen har ökat kraftigt på senare år. Från en årsproduktion på cirka 60 kilo per år åren 1991-2004 till förra årets rekordskörd på 10,6 ton. Afghanistan är fortfarande en småproducent i jämförelse med Iran, världens största saffransproducent, som producerade 336 ton saffran 2017. Över 90 procent av all saffran i världen odlas i Iran.

Idag odlas 90 procent av all afghansk saffran i Heratprovinsen i väster. Odlingen har i liten skala spritt sig till de flesta av landets provinser och det pågår testodlingar på många håll för att hitta nya platser där det går att odla saffran. Det mest positiva resultatet är vid testodlingar i den bergiga Bamiyanprovinsen, i centrala Afghanistan. Där har det visat sig att det även går bra att odla saffran i bergstrakter. Inte bara i varma låglänta områden.

                             Kan odlas i bergstrakter

Det bådar gott för saffransodling i ett bergigt land som Afghanistan där många fattiga bönder ofta inte har några vettiga alternativa försörjningssätt än opiumodling om de inte vill leva i djup fattigdom.

Som ofta med goda nyheter finns det hakar. Saffran har höga investeringskostnader. För att kunna börja odla saffran krävs att jordbrukaren har råd att köpa in saffransknölar, om det inte är möjligt att få del av den statliga distributionen.

Jordbrukarna måste också ha råd att vänta på inkomster från odlingen tills det andra odlingsåret när det går att skörda saffranskrokusarna för första gången. Därefter ökar lönsamheten år efter år under plantans fem-sexåriga livslängd. Inkomsterna går om opiumets från det tredje odlingsåret.

Saffranskrokus är en flerårig växt. Det innebär att det i motsats till många andra grödor, bland annat opium, inte går att varva saffran med matgrödor mellan skördarna, vilket många fattiga bönder är beroende av för den egna konsumtionen.

Afghanskt saffran skördas i oktober och ger, precis som opium, även arbete till många kvinnor.

För att producera ett kilo saffran krävs minst 150 000-200 000 pistiller från krokusblomman som plockas och rensas för hand.

I ”saffransprovinsen” Herat sker odlingen framför allt i två av de 16 distrikten där många bönder övergått från opium till saffran. Det odlas inte längre något opium i de två distrikten.

Herat har aldrig varit någon större opiumprovins och opiumet har även försvunnit i 12 andra distrikt utan att det börjat odlas saffran där i någon större skala. Däremot ökade enligt UNODC (FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå) opiumodlingen kraftig under förra året i två av Heratprovinsens tre ”opiumdistrikt”. Från 5 ton opium 2016 till 25 ton 2017. En ökning med 391%.

                Saffran ger högre levnadsstandard

Även om det i huvudsak är ”bättre bemedlade” bönder som har möjlighet att börja odla saffran, så är det ett viktigt alternativ för att öka familjers inkomster och ger en högre levnadsstandard.

En anledning till att det är svårt för fattiga småbönder att ersätta opium med saffran är begränsade kreditmöjligheter, vilket opiumodlare inte har problem med i motsats till de flesta andra bönder.

Skörden pågår under en treveckorsperiod. Enligt det afghanska jordbruksministeriet var 18 000 personer, främst kvinnor, sysselsatta inom saffransodlingen under förra året. Det kan jämföras med att enligt bedömare var omkring 350 000 jordbrukarfamiljer i Afghanistan helt eller delvis beroende av opiumodling för sin försörjning.

Enligt UNODC genererade opiumodlingen 2017 dessutom drygt 350 000 årsarbeten för inhyrd arbetskraft för att få in skörden på 9 000 ton opium på 328 000 hektar åkermark. Uppgifterna om hur stor areal det odlas saffran på varierar från 2 800 till 5 200 hektar. Afghansk statistik är känd för sin ”flexibilitet”.

                     Kleopatra badade i saffransbad

Afghanskt saffran exporteras bland annat till Iran, Kina, mellanöstern, Indien, Tadjikistan, Europa (bland annat Sverige) och USA.

För att skydda de afghanska saffransodlarna från iransk konkurrens har import av saffran förljudits. Afghanskt saffran är en kvalitetsprodukt. Flera år i rad har The International Taste & Quality Institute i Bryssel tilldelat saffran från Afghanistan ett flertal prestigefyllda priser som världens bästa saffran.

Saffran har haft många användningsområden förutom som krydda, bl. a. som medicinalväxt (förekommer i traditionell kinesisk medicin), parfym och som färgämne för att färga tyger. Saffran har en lång historia och har odlats i över 3 000 år och nämns första gången i skrift i en assyrisk referensbok från 600-talet fvt. Saffran skall ha använts som medicinalväxt redan för 4 000 år sedan och det sägs att Kleopatra ansåg att saffran var ett afrodisiakum och hon skall ha badat i saffransbad.

Denna dyrbara krydda har under alla tider utsatts för förfalskningar och det utmättes på medeltiden i Europa stränga straff för saffransförfalskare. År 1444 brändes en förfalskare på bål i Nürnberg. 12 år senare begravdes tre förfalskare levande.

Förfalskningar förekommer än idag och Afghanistans jordbruksministerium satsar på laboratorium för kvalitetskontroll av Afghanistans ”röda guld” som måste skyddas och dess goda rykte i världen värnas.

 

Börje Almqvist

Börje Almqvist

Journalist och Afghanistankännare, Afghanistankommittén delar inte nödvändigtvis de åsikter som framförs.