Tro mig, i dag har jag många vänner och blir ofta bjuden på bröllopsfester.  Vackra kvinnor står på kö för att jag ska måla deras händer med henna, säger Nasira. Foto: Carla da Costa Bengtsson.

”När jag började sy blomstrade mitt liv”

Tack vare ett räntefritt lån och yrkesutbildning från SAK äger Nasira sin egen symaskin, som ger henne en trygg inkomst.

”JAG HETER Nasira Haqjou och jag är 23 år. När jag var tre år fick jag en funktionsnedsättning efter att ha haft polio. Det kändes konstigt. Min familj visade mig respekt, men när jag gick ut sa ingen mitt namn, utan de kastade glåpord efter mig.

Innan jag gått ut sista året i skolan hade jag aldrig haft mer än en vän. Henne träffade jag det sista året. Att få en väninna kändes som en stor gåva. Framför allt eftersom folk i min gränd retade mig, precis som mina klasskamrater. Mina lärare dömde ut mig som ett hopplöst fall.

Jag ville gärna tala inför mina klasskamrater och hålla i lektionerna ibland, så jag läste på mycket, men lärarna lät mig aldrig gå fram till tavlan. De sa att det inte gick eftersom jag hade en funktionsnedsättning. I stället fick jag sitta kvar längst bak i min rullstol. Det gjorde mig ledsen.

En dag hade man en invigning av skolans tidning. Jag bad om att få vara med, men de lät mig inte delta. Det gjorde  också väldigt ont.

När en person från Afghanistankommitténs program för personer med funktionsnedsättningar kom till mitt hus berättade jag om allt det som hände mig i gränden och skolan. Genom Afghanistankommittén fick jag hjälp av en fysioterapeut och de gav mig också en ny rullstol och annat viktigt stöd.

Jag fick gå en yrkesutbildning. I åtta månader lärde jag mig att bli sömmerska. När jag började sy var det som att mitt liv blomstrade och jag fick det mycket bättre.

Jag fick ett lån från SAK. Genom lånet kunde jag köpa utrustning för att sy. Jag har också lärt mig att brodera. Genom min sömnad tjänar jag 300 afghani, eller lite mer än 4 dollar per dag.

Jag har lärt mig måla med hennafärg på händerna på kvinnor som ska gifta sig. Tro mig, i dag har jag många vänner och blir ofta bjuden på bröllopsfester. Vackra kvinnor står i kö för att jag ska måla deras händer.

Min pappa dog för åtta år sedan. Jag har två systrar och tre bröder. En av mina systrar har gift sig och lever med sin man i ett annat hus. Två av mina bröder lever utomlands. Den tredje driver en affär och lever med sin familj.

Jag försörjer mig själv, min mamma och min lillasyster. För tillfället är jag den enda som tjänar pengar i vårt hem.

Jag är också talesperson för en kvinnoförening i provinsen Balkh. Allt detta har jag fått tack vare SAKs arbete med rehabilitering av personer med funktionsnedsättningar.

Utan stöd från Afghanistankommittén hade jag aldrig åstadkommit allt det jag gjort socialt och ekonomiskt. Tusen tack alla som stödjer SAK! Jag önskar att fler personer med funktionsvariationer får det bättre.”

Berättat för: Carla da Costa Bengtsson och Quadratullah Attaye.
 

Mikrolån hjälper småföretagare - Så arbetar Afghaistankommittén med landsbygdsutveckling.

Det övergripande målet för Afghanistankommitténs arbete med landsbygdsutveckling är att människor ska kunna stärka sina möjligheter till självförsörjning genom att säkra en långsiktig och därmed pålitlig inkomst. Stödet riktas till byar på landsbygden, i synnerhet för kvinnor och personer med funktionsvariationer.

SAK tillhandahåller yrkesutbildning och utbildning i affärsutveckling, ger mikrolån till nystartade företag samt stöd för att identifiera olika arbetsmöjligheter. Alla insatser genomförs i samarbete med utvecklingsråd och lokala organisationer ute i byarna. Stödet går till självhjälpsgrupper, bybaserade spar- och låneföreningar samt producentgrupper.