Mahiuddin fick den första benprotesen

Eftersom provinshuvudstaden Taloqan också var motståndsrörelsen mujahedins huvudort blev provinsen centrum för kriget mellan mujahedin och regimen i Kabul, med flygbombningar och minor. Tillgången till skolor, kliniker, vägar, dricksvatten och arbetstillfällen var mycket dålig. Skolbarn undervisades i grottor eller under träd.

Många skadades svårt när de trampade på personminor. När SAK startade sitt arbete med rehabilitering av personer med funktionsnedsättningar visste ingen vad en benprotes var och ingen hade någon förhoppning att kunna bli rehabiliterad efter att ha skadats i kriget.

När det första konstgjorda benet hade tagits fram av SAK väckte det stor uppmärksamhet kring den person som fått det, Mahiuddin Sakhizada.

– För 28 år sedan, när jag var omkring 14 år, vaktade jag fåren nära bergen i distriktet Farkhar. Plötsligt exploderade en mina under mina fötter. Jag flög upp i luften och sedan förlorade jag medvetandet och förstod inte vad som hände. När jag vaknade upp befann jag mig i en sjukhusbädd. När jag försökte böja mina ben upptäckte jag att ett ben hade amputerats. Det var väldigt svårt och smärtsamt för mig och jag kommer aldrig att glömma det ögonblicket, berättar Mahiuddin Sakhizada.

Han kom tillbaka till sin klass efter sex månader och gick med hjälp av en krycka i trä. Sedan dess kallades han för handikappad, vilket han hatade. Före minolyckan hade han drömt om att bli läkare, men sedan han förlorat sitt ben tappade han tron på framtiden. Det var svårt för honom att gå i skolan på grund av funktionsnedsättningen.

Ungefär ett år senare kom en fältarbetare från SAK till hans hus och berättade om möjligheten att få en benprotes.

– Jag blev inbjuden till rehabiliteringscentret för att få den första benprotesen, vilket jag och min familj tyckte var väldigt intressant. Tack vare benprotesen kunde jag ta gymnasieexamen.

Mahiuddin Sakhizada blev inbjuden att delta i yrkesträning och blev skräddare. Tack vare inkomsterna kunde han spara ihop pengar så att han kunde börja på Takhars universitet där han gick på lantbruksinstitutionen, och sedan dess kallas han för ingenjör, vilket han älskar.

Efter examen började Mahiuddin Sakhizada arbeta på en ideell organisation och efter ett år där började han arbeta på SAK, där han varit de senaste tio åren.

– Jag har lyckats ordna ett bra liv för mig själv, säger han.

Mahiuddin Sakhizada äger nu ett eget hus, en bil och kunde betala för sitt eget bröllop. Han har fyra barn, två döttrar och två söner.

Sayed Qudratullah Attaye
Regionkommunikatör i Taloqan