Kulturarvet reser sig ur Kabuls ruiner
– Brist på kunskap är det största hotet mot vårt kulturarv, säger Omar Khan Masoudi, 70 år, som vigt sitt liv åt att skydda Afghanistans nationalmuseums samlingar.
Omar Khan Masoudi har sett delar av Afghanistans historiska arv sättas i brand och plundras av mujaheddin, slås i bitar av talibaner, men också räddas av landets sista kommunistledare.
Afghanistans nationalmuseum ligger mitt emot det gamla kungapalatset vid den plats där Darulaman Road i Kabul börjar. De två byggnaderna skiljs åt av en labyrint av höga betongmurar.
När kung Amanullah Khan fick makten 1919 efter Afghanistans tredje krig med Storbritannien var en av hans första åtgärder att inviga nationalmuseets samlingar. Han beställde även bygget av palatset för att skapa ett modernt Afghanistan.
Nästan 60 år senare, under statskuppen 1978, satte kommunisterna kungapalatset i brand, men museet fick vara i fred. Det var samma år som Omar Khan Masoudi började jobba på museet.
– Ärligt talat, under hela Sovjettiden var nationalmuseet utom fara, säger han över en kopp te i den nuvarande museidirektörens rum.
Rummet var tidigare Omar Khans Masoudis eget, men han har nu gått i pension och bistår UNESCO som rådgivare. När han först kom till museet var samlingarna världsberömda. De sträckte sig femtio årtusenden bakåt i tiden med föremål från tidig stenålder. Samlingarna var så omfattande att man bara kunde visa ungefär 10 procent av dem.
– Man ser hela världens inflytande i Afghanistans arkeologiska fynd, från Grekland, Kina, Indien och Rom. Det är fantastiskt hur konstnärer genom tiderna kunnat anpassa och kombinera olika influenser här. Det visar hur Afghanistan varit en mötesplats, en smältdegel, för olika kulturer.
Museets stolthet var denbaktriskaguldskatt som 1978 grävdes upp ur sex gravhögar i Tillya tepe, nära Oxusfloden i provinsen Jowzjan. 20 600 föremål, främst dekorationer och smycken av guld och ädla stenar, vittnade om Baktriens rikedom och utvecklade civilisation. Andra unika samlingar kom från Bagram, strax norr om Kabul, där en rad konstföremål från Kina, Indien, Egypten och Rom hittats. Det fanns också buddhistiska skulpturer med grekiska influenser från provinsen Bamyan.
– När Sovjet tog hem sina trupper 1988 trodde vi att mujaheddin skulle ta över Kabul mycket snart. Vi beslutade att vi måste rädda de viktigaste föremålen och började förhandla med Kultur- och kommunikationsdepartementet om var vi kunde hitta en säker förvaring.
Det blev till sist landets siste kommunistiske president, Mohammad Najibullah, som gav sin välsignelse till projektet. Han upplät presidentpalatsets valv för att trygga samlingarna. År 1989 flyttades i största hemlighet 22 000 föremål från museet till presidentpalatset. Kort därpå ytterligare 8 000 föremål.
Länge ansågs föremålen vara förlorade, men i augusti 2003 meddelade dåvarande president Hamid Karzai att han hade alla föremål hemma hos sig, i presidentpalatset. För att intyga att det verkligen var de autentiska föremålen från museets samlingar bjöds internationella arkeologer in.
Under de 14 år som gått hade Omar Khan Masoudi och hans kollegor på museet fortsatt kämpa för att skydda museets återstående samlingar. Från 1992, då mujaheddin ockuperade västra Kabul, var personalen i två år förhindrade att ta sig till museet. Mujaheddin använde det som en bas och lär ha använt värdefulla träföremål som ved på lägereldarna. År 1993 slog en raket ner i byggnaden.
Stora delar av museet förstördes och samlingarna plundrades av krigsherrarna, som smugglade ut föremål för försäljning på svarta marknaden utomlands.
– Mer än 70 procent av alla föremål stals och de som fanns kvar var i dåligt skick, säger Omar Khan Masoudi.
Talibanerna intog sedan Kabul. De lät länge museet vara, men 2001 utfärdade talibaneras ledare Mulla Omar ett dekret om att förstöra avbildande skulpturer, vilka ansågs strida mot islam. Regimen skickade ett arbetslag med släggor till nationalmuseet. Museets personal kunde inget annat göra än att sopa upp efter förödelsen, för att sedan försöka börja pussla ihop bitarna.
Just nu pågår en stor digitalisering av all information om samlingarna. Det pågår också ett projekt för att försöka få tillbaka de föremål som har stulits och sålts under åren. Med hjälp av Storbritannien och Japan har de fått tillbaka 11 500 föremål, men totalt uppskattas 60 000 föremål fortfarande saknas.
– Det är allas ansvar att skydda vårt kulturarv. Vi får inte tappa hoppet, jag tror mycket på den unga generationen.
Med de orden skyndar Omar Khan Masoudi i väg genom museets korridorer. Den baktriska guldskatten förvaras inte längre på museet, utan är ute på en världsturné som började i Paris 2006, passerade Stockholm 2011 och nu har landat i Kina. Det finns långsiktiga planer på att bygga ett särskilt museum i Kabul med hög säkerhet för att visa upp fynden i en permanent utställning.
TEXT: Niclas Ericsson