Kampen för rätt till skolgång fortsätter

För två år sedan for jag ut på en skumpig landsbygdsväg i provinsen Ghazni för att besöka vår grund-och gymnasieskola i Nawabad. Lärarna Ferozan och Sidiqa hade tillsammans med byn kämpat för att övertala talibanerna om att tonårsflickor skulle få fortsätta gå i skolan. Och lyckats. När de visade mig runt i den enkla men funktionella skolbyggnaden ställde de krav på SAK. Om de nu fått ett labb måste vi också ge dem kunskaper att undervisa i kemi. Fokus låg på att utveckla utbildningen.

Men efter sommaren förra året ekade skolans lokaler tomma på eftermiddagarna. Eftermiddagarna som var tillägnade tonårsflickorna. Talibanernas förbud för skolgång för flickor över årskurs sex har blivit allt svårare att kringgå. På förmiddagarna fylldes klassrummen fortfarande av både pojkar och flickor i grundskoleålder. I skrivande stund är de på vinterlov, men i slutet av mars är de välkomna tillbaka.

Staten tar över skolor under 2024

Hur länge det varar vet vi dock inte. Under 2024 kommer vi nämligen att behöva lämna över våra skolor till staten. Det är ett hårt slag som väcker mycket känslor. Nationalisering av skolorna är förväntad, men det kan ge långtgående effekter för Afghanistans framtid. Jag tänker på de vuxna jag träffat, inom såväl politiken, internationella organisationer som privata företag, som vittnat om att de tack vare SAKs byskolor fick sin grundutbildning och därefter kunde plugga vidare och skaffa sig ett yrke. Tanken på att barnen ute i byarna kanske inte ska få samma chans är smärtsam.

När staten väl tagit över, riskerar det att bli undervisning för enbart pojkar? Kommer innehållet domineras av religiösa inslag? Hur många av byskolorna kommer ens att överleva?

Vi ger inte upp kampen för barns rätt till utbildning

Orosmolnen är många. Men vi får inte ge upp kampen för barns rätt till utbildning, bara för att vi inte får driva egna skolor. Vi står nu inför utmaningen att finna nya vägar för att stödja det afghanska folkets önskan om att se sina barn bli läs- och skrivkunniga och utveckla sin potential. För detta är jag övertygad om, efter många samtal på den afghanska landsbygden: Efterfrågan på utbildning för såväl flickor som pojkar är stark. Så nu måste vi vara tålmodiga och finna nya sätt att stötta dem.

Vår gemensamma kamp har pågått i över 40 år och den slutar inte här. En dag ska tonårsflickor i Nawabad åter få gå i skolan, och undervisas i kemi.

Andreas Stefansson

SAKs generalsekreterare