”Jag offrar allt för mina döttrar”

Najmussama Shefajo har byggt upp ett kvinnosjukhus från grunden och gjort sig känd som en av Afghanistans främsta gynekologer. Nu är hon beredd att ge upp sin karriär – för att hennes döttrar ska ha en framtid.

Den första tiden efter att talibanerna tagit makten ville Najmussama Shefajo inte lämna landet.

– De uppförde sig väl i början, de sa ingenting till kvinnorna. Afghanistan var ganska tryggt. Kvinnor kunde fortfarande få utbildning. Men nu ser jag hur begränsningarna för flickors utbildning och även för kvinnliga läkare ökar allt mer.

När högstadieskolor för flickor stängdes blev hennes äldsta dotter, som då gick i åttonde klass, sittande hemma. Najmussama Shefajo har gjort vad hon kunnat för att dottern ska kunna fortsätta studera genom hemundervisning och onlinekurser, men det kan inte ersätta en riktig skola att gå till, säger hon. Hennes näst äldsta dotter av tre går nu i sexan.

– De är ledsna, de vill fortsätta gå i skolan. Jag kan inte göra något för att hjälpa dem och det tynger mig varje dag.

Utbildningar stoppade

Själv har hon drabbats av depression som hon medicinerats för.

Najmussama Shefajo är ordförande i Afghanistan Society of Obstetricians & Gynecologists och före maktskiftet brukade hon resa inom landet för att vidareutbilda kvinnliga läkare och barnmorskor. Nu har flera sådana kurser stoppats och kvinnor får heller inte resa utomlands för utbildning utan en manlig följeslagare.

Moralpolisen har kommit till hennes sjukhus och beordrat kvinnlig personal att täcka ansiktet utanför vårdsalarna. Hon befarar att begränsningarna kan bli än fler, och för sina döttrars skull försöker hon nu hitta en väg att lämna Afghanistan.

– Jag älskar mitt land. Jag vill arbeta för kvinnorna här, de behöver mig som gynekolog. Men för mina döttrars skull kommer jag att offra allt. Min status, mitt rykte, mitt sjukhus, mina patienter, min inkomst. Jag kan ha ett bra liv här men i ett annat land tror jag inte att jag kommer kunna fortsätta som läkare.

”Förlorar sina hjärnor”

Hennes sjukhus har ett sextiotal anställda, varav 80 procent är kvinnor. Hon tror att de flesta skulle lämna landet om de hade chansen. Många av hennes vänner har lämnat eller försöker lämna.

– Afghanistan förlorar sina hjärnor, akademiker och experter. Jag önskar att mina döttrar kan bli läkare, eller något annat bra yrke, och komma tillbaka till Afghanistan rustade att göra någonting för landet.

Läs fler artiklar ur temat:

Bristen på utbildade märks i hela Afghanistan

Abusaied stannar kvar– för sin egen och landets skull

Tungt beslut att lämna hemlandet