Girls in a tent

Sometimes classes are held in a tent; to hot in the summer and to cold in the winter.

I väntan på en ny skola

Snart kan flickorna flytta in i sin nya fina skola. Klassrummen kommer inte vara proppfulla och klasserna kommer att vara mindre. Lektionerna inte längre hållas i ett tält. Med andra ord en god studiemiljö.

Vi befinner oss i distriktet Warsaj, söder om staden Taloqan. dalen ser ut som ett mindre paradis; en flod forsar fram mellan höga ocj ibland snötäckta berg. Naturen är frodig, men de som bor här måste arbeta hårt för att klara försörjningen.

Det är fyra byar som delar på den nuvarande skolan. Flickorna har lektion på morgonen och pojkarna på eftermiddagen. I den nya skolan, som SAK håller på att bygga kommer det bara finnas flickor, både på för- och eftermiddagen. Samma sak gäller för pojkarna, som får hålla till i den gamla skolan.

En förutsättning för den här typen av projekt är att lokalsamhället är engagerat och berett att ta ansvar för skolan. Här Warsaj var det inget problem. De fyra byarna har investerat både arbete och pengar i skolbygget. De har byggt en väg till skolan, grävt en kanal för att avleda vatten och stått för allt förarbete på tomten.

Om ett barn inte dyker upp i skolan engagerar sig byns ledare för att ta reda på varför. En anledning kan vara att familjen har kommit i ekonomiskt trångmål och att barnen måste arbeta hemma. Bygemenskapen kan i sådana fall se om de kan hjälpa famijen.

"Men det är klart, alla är ju fattiga", säger Haji Fazul Bari som är medlem av den lokala shuran, eller byrådet, och samtidigt är rektor för pojkskolan.

Många män visade intresse när det blev tal om en ny skola, men det var just bara män. Antagligen är kvinnorna lika engagerade, men de syns inte. Man kan givetvis fråga sig varför man bygger en pojk- och en flickskola i ett samhälle som redan är så könssegregerat. Varför kan pojkar och flickor inte gå i samma skola och kanske öka förståelsen mellan könen?

There are many men who rallied to show their interest in the new school, but only men. Probably also the women feel committed in one way or another, but they are not visible. Given the segregation that exists between the sexes you may of course question whether it would not be better to divide the children based on other criteria, and let the boys and girls go to the same school. And thus get a chance to understand each other a little better.

Haji Fazul Bari säger att det är en omöjlighet. Flickornas föräldrar skulle aldrig tillåta att de gick till en skola med pojkar i. Resultatet skulle bara bli att de skulle vara tvungna att stanna hemma.