Sapna på besök i den skola hon själv vara med och byggde. Foto: Malin Hoelstad.

Hon byggde sin egen skola

Sapna uppger att hon har haft tur, att hennes familj vill att hon ska studera. Hon anser att regeringen, organisationer och alla som kan, måste höja sina röster för att flickor ska få gå i skolan!

Varje dag går Sapna Safi 45 minuter till fots för att ta sig till skolan. Klockan fem på morgonen kliver hon upp och ber morgonbön, äter frukost och gör sig i ordning. Hon går hemifrån halv sju för att vara framme i tid när lektionerna börjar. 

Hon är 17 år gammal och bor i byn Daman utanför Jalalabad, har elva systrar och två bröder. Luften är frisk och blomkålsodlingar och eukalyptusträd kantar grusvägen fram till hennes by. När jag nyligen var på besök hos henne märks det direkt hur engagerad hon är för att fler flickor ska gå i skolan.

– Det finns många utmaningar för flickor i Afghanistan, säger Sapna. Jag har haft tur, min familj vill att jag ska studera. Regeringen, organisationer och alla vi som kan, måste höja våra röster för flickors rätt till utbildning.

Det är tack vare Sapna som byn överhuvudtaget har en skola. Det var på hennes initiativ som byäldstarna började jobba tillsammans för att få till stånd en byskola.

– I början satt vi under en tältduk, men sedan byggdes en riktig skolbyggnad, berättar hon.

Sapna har gått hela grundskolan i Svenska Afghanistan­kommitténs skolor. På högstadiet märkte hon att vissa av hennes klasskamrater var frånvarande. Då gick hon hem till föräldrarna och frågade varför de inte lät deras döttrar gå i skolan.

– De sa att skolan ligger för långt bort och det är osäkert för våra döttrar att gå dit. Men jag invände och sa att vi andra kan ju gå dit utan att det händer oss något. Era döttrar måste gå i skolan, de är redan ett år försenade med sin skolgång.

– Jag läser mycket, ser hur fattigt det är i Afghanistan och hur mycket bättre det är i andra länder. Jag vill arbeta för flickors rätt till utbildning. Jag tycker inte om att så många flickor är hemma istället för att gå till skolan, säger hon.

Sapna drömmer om att bli journalist för att kunna fortsätta sitt engagemang för flickors skolgång.

– Om jag inte kommer in på journalistutbildningen här i Jalalabad kan jag tänka mig att åka till en annan stad eller ett annat land. Det är min stora ambition att bli journalist. Jag vill ge en röst åt dem som inte har någon. Jag vill ha en stor familj och min blivande man ska låta mig jobba, säger Sapna.

Trots den senaste tiden försämrade säkerhetsläge fortsätter vi att driva vår verksamhet. Sapna byggde en skola. Tillsammans kan vi bygga en till!

Anna Ek
Pressekreterare, Svenska Afghanistankommittén