Högt spel och svåra dilemman
Chocken över beskedet om att kvinnor förbjuds studera vid universiteten hade knappt lagt sig när styret förbjöd kvinnor att arbeta för biståndsorganisationer.
Talibanstyrets iver att begränsa kvinnors rättigheter tycks gränslös.
För SAK blev det ett svårt dilemma: Att pausa all verksamhet, som en del organisationer gjorde, skulle leda till stora risker för våra målgrupper. Stängda sjukhus skulle innebära att spädbarn lämnas i kuvöser och att havande kvinnor inte får förlossningsvård. Dessutom går nedstängning emot vår strävan att alltid söka pragmatiska och lokalt förankrade lösningar på till synes orubbliga begränsningar.
Vi och flera med oss valde i stället dialog, där vi beskrev de ödesdigra konsekvenserna för befolkningen och vädjade till besinning. Detta har resulterat i undantag för våra kvinnliga medarbetare inom sjukvård, rehabilitering och skolor. Ytterligare undantag för enstaka landsbygdsinsatser har getts av lokala myndigheter.
Även givarsamfundet står inför svåra dilemman. Ska man välja en principiellt kategorisk väg och frysa biståndet i väntan på att beslutet återtas, eller upprätthålla stödet och förlita sig på att aktörer som SAK, tillsammans med lokalsamhället, lyckas få ytterligare undantag?
Det förra kan bli ett högt spel med miljontals människors liv som insats, då stora delar av befolkningen är helt beroende av humanitärt stöd för sin överlevnad. Det senare är den pragmatiska vägen, men riskerar att bidra till anpassning till regimens ”nya normala”.
SAKs agerande är att värna icke-diskriminering genom att pausa enbart den berörda verksamheten i väntan på att undantag ges även där, snarare än att stänga ner allt. Så som vi känner talibanrörelsen och dess emir är det föga sannolikt att de erkänner misstag och återkallar ett dekret. Det vi däremot vet är att åtminstone delar av talibanstyret, såväl centralt som i provinserna, värnar om lokalsamhällets gunst.
Det SAK måste göra är att fortsätta söka lösningar där lösningar går att nå, tillsammans med lokalbefolkningen. Vår förhoppning är att undantagen utvidgas alltmer, så att förbudet till slut saknar effekt. Det kommer att ta tid och lär säkerligen vara fortsatt omgärdat av dilemman.
Men om vi menar allvar med att stödja kvinnor och flickor har vi inget alternativ. Frysning, nedstängning
och isolering skulle bara främja talibanregimens repressiva agenda.