Från kaos till flyguppvisning filmat inifrån
Under ett års tid följde dokumentärfilmaren Ibrahim Nash’at en grupp talibaner som fått i uppdrag att laga stridsflyg som amerikanerna lämnat efter sig.
Han ville förstå i vems händer omvärlden lämnat Afghanistan.
– Nato och USA hävdade att de var där för att befria folket och införa demokrati, men det slutade med att de förstört landet och sedan lämnat det till talibanerna, som de dessutom gjort starkare än tidigare, säger Ibrahim Nash’at.
På vinst och förlust åkte Ibrahim Nash’at till Kabul bara ett kort tag efter maktskiftet, med en kamera och en översättare. Efter en del motgångar fick han till slut kontakt med soldaten MJ Mukhtar och hans chef Mawlawi Mansour som nyss utsetts till chef för det nya styrets flygvapen.
På en hemlig flygbas inne på militärbasen i Kabul hade amerikanerna lämnat stridsflyg och helikoptrar efter sig som de förstört i all hast. Mansour hade fått i uppdrag att laga och upprusta dem till stridbart skick. Flygbasen har inget namn, men grindarna hade det. En av dem är Hollywood gate, vilket blev namnet på filmen, ”Hollywoodgate”.
– Jag försökte verkligen förstå vilka de här killarna var, varför de agerar som de gör. Mycket av det vi fått veta är som Hollywoodpropaganda – de är bara onda, de äter inte, de sover inte, de dricker inte, de dödar bara, säger Ibrahim Nash’at.
– När du är med personer i ett år så lär du känna dem, tillräckligt mycket för att se att de är människor som är förtryckande, men de är också människor som är traumatiserade.
Humanisera
Han understryker att det är stor skillnad mellan att humanisera och att sympatisera.
– När du humaniserar gör du människan framför dig svag och bräcklig. Om du sympatiserar gör du människan till en hjälte. Vad vi gör i den här filmen är att vi visar världen att de är mycket mer sköra än du tror. Vi förstod snabbt att de ville ha propaganda från oss, och det ledde oss till att göra en film om propaganda för att försvaga det de ville ha.
Ibrahim Nash’at har tidigare filmat i fientliga omgivningar och har erfarenhet av att hantera rädsla och personer med en främmande ideologi.
– När jag fick tillgång till talibanerna hade jag ett val att göra – antingen låta mitt hat till deras ideologi och vad de står för styra, eller vara nyfiken för att kunna lära mig någonting av det. Jag valde den senare inställningen, men det finns en gräns för hur tålmodig jag klarade av att vara i en sådan omgivning. När det blev för mycket lämnade jag Afghanistan, träffade min terapeut och lugnade ner mig, sedan kunde jag återvända.
Börjar i kaos
Under de första dagarnas filmande ser allt helt kaotiskt ut. Mawlawi Mansour och hans följe inspekterar flygbasen. De plockar bland kvarglömd sprit, hittar medicin, testar gymmet. Under en ofta citerad scen har de stora problem att multiplicera 67 med 100.
Ett år senare genomförs en militärparad inför talibanstyrets ledare och representanter från Iran, Ryssland och Kina. Och plötsligt kommer de, stridsflygen, flygande på låg höjd över paraden. Ibrahim Nash’at hade under året blivit vittne till hur en motståndsrörelse förvandlades till en militär regim.
– Det säger något om vår bedömning. Vi trodde att de var enkla och kaotiska. Jag trodde inte att de skulle kunna fixa flygplanen, men när man ser paraden inser man att det var en missbedömning från vår sida. Det faktum att talibanerna är enkla betyder inte att de är dumma.