Anders Forsberg, en av SAKs grundare. På bordet ligger bilder från de första åren och böcker som SAK gett ut. Världens första väggkarta över Afghanistan ser vi i bakgrunden, som skapades på Anders initiativ.

Anders Forsberg, en av SAKs grundare. På bordet ligger bilder från de första åren och böcker som SAK gett ut. Världens första väggkarta över Afghanistan ser vi i bakgrunden, som skapades på Anders initiativ. Foto: Eva Kellström Froste 

Engagemang och många ideella timmar byggde SAK

Julen 1979 invaderar Sovjetunionen Afghanistan. Ur reaktionerna på invasionen föds Svenska Afghanistankommittén (SAK), som i år fyller 40 år. Under året kommer vi att berätta om olika delar av SAKs historia. Första delen handlar om organisationens start i Sverige.

Den första tiden bestod Svenska Afghanistankommittén av några få men mycket engagerade aktiva personer. En del hade tidigare protesterat mot USA:s krig i Vietnam, andra hade rest i Afghanistan och kände stark samhörighet med afghanerna. Kommitténs verksamhet har byggts upp av enorma mängder ideellt arbete. För flera av de aktiva ledde engagemanget till en helt ny och oväntad bana i livet.

En av grundarna är Anders Forsberg, som är medlem nummer 1 – det var han
som byggde upp medlemsregistret och den första medlemmen han registrerade var sig själv. Han blev efter ett par år kommitténs första anställda och han är fortfarande aktiv i lokalföreningen i Uppsala. Anders engagemang för Afghanistan började med att han blev granne i studentkorridoren med en afghansk professor i 35-årsåldern, de blev goda vänner och fortsatte hålla kontakten. 

När det var dags att skriva uppsats i kulturgeografi valde Anders Forsberg därför att 1975 ta sig till Afghanistan där han intervjuade 300 jordbrukare om ett bevattningsprojekt. Hans arbete ledde till att han fick kontakter både i Afghanistan och i Sverige.

Efter Sovjets invation fick han tips om att några som kallade sig Svenska Afghanistankommittén skulle hålla en demonstration i Stockholm. Han minns inte riktigt när, men han minns att hans tåg var försenat.

– Jag kom för sent och irrade omkring på Sergels torg. Där träffade jag på några personer som packade ihop efter demonstrationen. De tyckte att det var för jäkligt med Sovjets ockupation, och jag sa att jag har kontakter, vi kan ordna något biståndsprojekt för flyktingar. Den 6 maj 1980 bildades en interimsstyrelse. Redan från start handlar det om en solidaritetsrörelse som ska bilda opinion mot Sovjets ockupation, sprida information om Afghanistan och stödja de krigsdrabbade afghanerna med humanitärt bistånd.

Till det första årsmötet den 21 oktober 1980 kom knappt tio personer. Starten var trög, Sovjets ockupation av Afghanistan och den brutala krigföringen fick inte så mycket uppmärksamhet i Sverige. Många som engagerade sig kom från Vietnamrörelsen och reagerade på att en stormakt invaderade ett neutralt land. Jan Stolpe var en av dem.

– Jag blev väldigt upprörd. Det var naturligt att många av oss som tidigare varit engagerade i Vietnamrörelsen engagerade oss för Afghanistan. Sovjet var en stormakt som betedde sig på ett rysligt, brottsligt sätt.

I maj 1981 hölls en tribunal i Stockholm för att granska Sovjets agerande i
Afghanistan, arrangerad av en aktivistgrupp. SAK fanns med och när tribunalen var över hade den både gett stor uppmärksamhet medialt och möjlighet för SAK att kanalisera det engagemang som uppstod. Det var då Jan Stolpe började engagera sig i SAK. I många år var han vice ordförande och något år också ordförande. 

– Det var en spännande tid, allt skulle improviseras. En framgångsfaktor som lyfts fram i intervjuerna är SAKs bredd: föreningen, och styrelsen, samlade aktivister, biståndsproffs och politiker från alla dåvarande fem partier i riksdagen. 

En annan person som fick kontakt med SAK genom tribunalen var Peter Hjukström, svetsare från Alvesta. Även han kom från Vietnamrörelsen och såg likheterna när Sovjet invaderade Afghanistan. 

– I början trodde jag att det skulle utvecklas en snabb spontan rörelse i solidaritet med afghanerna, men det hände ingenting. Det var några protester i Stockholm men det var en västanfläkt. När initiativet togs till tribunalen var Peter Hjukström en av dem som samlade in pengar till den. Efter tribunalen tog han kontakt med SAK och bildade något år senare en lokalkommitté i Växjö. 

– Vi var väldigt framgångsrika. Under flera år var vi ute på stan varannan lördag med våra bössor. Under senare delen av 1980-talet samlade vi in mellan 200 000 och 250 000 kronor varje år.

Ingemar Andersson kom in i SAK genom den lokalkommitté han varit med att
starta i Karlstad, troligen redan 1980, som han minns det. Han engagerade sig av två skäl, det ena var att han rest flera gånger i Afghanistan.

– Det skapade en märklig kärlek till Afghanistan, till landet och folket, och en
stark känsla för afghanerna när Afghanistan ockuperades.

Det andra skälet var hans bakgrund i Vietnamrörelsen och hans engagemang i solidaritetsrörelsen. 

– Det gjorde att jag snabbt fick kontakt med andra kompisar och vi bildade Karlstads lokalkommitté.

I Karlstad hade de en aktiv kärna och växte snabbt. Ingemar Anderssons engagemang ledde honom sedan till att han började arbeta med SAKs biståndsarbete i många år, först i Peshawar i Pakistan och senare i Kabul.

Andaers Forsberg arbetade först enbart ideellt. 1983 kunde föreningen anställa honom.

– Att starta en förening är lite som att starta ett företag. Det krävs mångsidighet, entreprenörsanda och envishet, säger han. 

Peter Hjukström fick senare jobbet som förbundssekreterare. Föreningen växte i Sverige samtidigt som biståndsverksamheten expanderade i Afghanistan. En nyckel till framgången för SAK som han bland annat pekar på är att föreningen tidigt förenade opinionsarbetet med att ge möjligheter att engagera sig för humanitära insatser för krigets offer. Både han och Anders Forsberg lyfter fram den bokutgivning som SAK under många år framgångsrikt ägnade sig åt. 

Tack vare de två benen – opinions- och informationsarbetet hemma och biståndsverksamheten i Afghanistan – kunde föreningen ta sig genom den svacka som kom när Sovjet lämnade Afghanistan och inbördeskrig utbröt. Men det är en senare historia.

EVA KELLSTRÖM FROSTE