En fredagsfika

Jag vaknar av ett bryskt knackande på dörren. Efter nattflyget tillbaka från min ledighet i Istanbul ligger jag och sover på sängen med en halvuppackad ryggsäck runt omkring mig. Minst sagt förvirrad öppnar jag dörren.

Det är Monica och Frida som kommit från kontoret i Stockholm för en vecka i Kabul. Hinner med att slänga in en tvätt i maskinen, sen slängs jag själv in i ett möte med delar av Kabuls lokalkommitté.

I Sverige har Svenska Afghanistankommittén 12 lokalkommittéer runt om i landet och för 5 år sedan startades den första i Afghanistan, här i Kabul. Eftersom Svenska Afghanistankommittén är en medlemsstyrd organisation så är de voluntärbaserade lokalkommittéerna oerhört viktiga, och det är spännande att få vara med ”bakom kulisserna”. Vi pratar om allt från värvning till budget. Jag knaprar mest på pepparkakorna och försöker hänga med. Plötsligt pratar vi istället om valet, och om hur det egentligen bara var en övning i att rösta, och inget val. Huruvida det är sant kan jag verkligen inte uttala mig om men det var en intressant tanke. Kanske är detta en demokratisk övningsperiod?

Tillbaka till lokalkommittéernas funktioner. Zemarai berättar stolt att hans son länge varit Svenska Afghanistankommitténs yngsta medlem. Här finns överlag en stolthet som jag sällan ser i Sverige.

Efter en vecka i ett regnigt Istanbul så är det skönt att vara tillbaka i värmen. I veckan blir det 26 grader. Nu börjar det, tänker jag i allt mitt varma hår och långärmade tröjor…

I morgon väntar ett snabbt studiebesök, och senare i veckan reser jag lite längre och blir borta några nätter. Mina första fältbesök!

– Siri Suitcliffe Larsson