Betalar ett högt pris för att vara sig själv

I inledningsscenen går Leila till badhuset, till avdelningen för män, för att tvätta sig, men hon blir utjagad och utskälld. För att få en plats i bilarna som skjutsar människor till olika platser i staden måste hon argumentera för att komma med. Ibland får hon gå hela vägen till skolan där hon undervisar för att hon blir hånad och avvisad.

Ensamt och utsatt att vara trans i konservativ miljö

Det är ett ensamt och utsatt liv som skildras, och samtidigt så starkt. Leila står för den hon är, trots att hon lever i ett av de mest konservativa länderna i världen – även före talibanernas maktövertagande.

Regissören Fariba Haidari bor i Piteå. Hon kom i kontakt med Leila genom Facebook. En vän hade lagt ut bilder på Leila när hon blivit grovt misshandlad. Fariba Haidari undrade om hon kunde göra något för Leila. De kommer från samma stad, Herat, och Fariba Haidaris föräldrar bor fortfarande där.

– Jag pratade med henne flera gånger. Hon var mycket modig och pratade om allt. Jag märkte att där fanns en djup smärta och ensamhet, och samtidigt ett stort mod i att våga vara sig själv, berättar Fariba Haidari.

– Hon har betalat ett högt pris. Hon har misshandlats upprepade gånger, folk retas, folk tycker att hon är galen. Hennes familj pratar inte med henne. Men hon ville inte isolera sig. Hon har kämpat hela livet, mist mycket och förlorat allt – men inte sig själv.

Samtal ledde till filmidé

Efter flera samtal kände Fariba Haidari att hon skulle vilja göra en film om Leila.

– Leila ville gärna göra det. Hon var då 64 år, hon tänkte att det finns många unga som inte vågar vara sig själva. Det är vare sig accepterat av familjen eller samhället. Leila ville vara en förebild. När man pratar med henne går det inte att avbryta, hon hade jättemycket att säga, berättar Fariba Haidari.

Fariba Haidari fick göra filmen på distans. Hon väntade på att få ett svenskt medborgarskap och pass, utan det kunde hon inte åka till Afghanistan. När hon insåg att det fanns en stor risk att talibanerna skulle ta över landet blev det bråttom. Hon satte ihop ett team i Herat och de styrde upp arbetet tillsammans. Tanken var att Fariba Haidari skulle fortsätta arbetet på plats när hon fått sitt pass, och att det skulle bli en långfilm.

Men så kom maktskiftet, och allt avbröts.

Filmen lyfter modet och styrkan

En del av reaktionerna på filmen bland exilafghaner har varit att de tyckt att filmen skulle ha berättat mer om den fysiska misshandel som Leila fått utstå, att filmen blev lite för ”snäll”, berättar Fariba Haidari.

– Men om man visar sådant tycker folk bara synd om henne. Jag ville lyfta fram modet och styrkan, och hur hon fann sina lösningar. Smärtan från den fysiska misshandeln går över, men det finns en djupare smärta som jag tycker syns i filmen, säger Fariba Haidari.

Vad innebär det att vinna en guldbagge?

– Det är otroligt stort. Det är ett kvitto på framgång, och jag hoppas att det hjälper mig att få nya kontakter och underlättar för att göra nya filmer. Det är ett pris till samarbetet i hela teamet, både här och i Afghanistan.

Leila har lämnat Afghanistan och bor nu i ett annat land. Hon bor i ett skyddat hem men känner sig fortfarande inte trygg. Fariba Haidari har fortsatt kontakt med henne.

Leila kan ses på SVT Play.

EVA KELLSTRÖM FROSTE

Eva Kellström Froste

Redaktör för Afghanistan-nytt