- Jag hoppas att Afghanistan en dag når en jämställdhet som är lik den som jag ser i Europa, säger Aryana Sayeed. FOTO: Rodrigo Rivas Ruiz, på Polarprisutdelningen i Stockholm. 

”Jag vill inte provocera, jag vill bara leva mitt liv”

INTERVJU | Aryana Sayeed är en av Afghanistans allra mest hyllade och älskade popstjärnor, men hon klandras också för att vara för frigjord med afghanska mått mätt. En känd imam i Kabul har till och med gett henne en hedersdom som innebär att det skulle vara okej att mörda henne.

TEXT: Carla da Costa Bengtsson.

Innan intervjun bad jag våra följare i sociala medier att ställa sina frågor till dig. Det blev tydligt att du är beundrad för ditt mod. Hur kommer det sig att du trots dina rötter i en patriarkal tradition ändå vågar utmana så många normer?
Vi är sex systrar i min familj, och alla är som mig. Vi har inga bröder, så vårt systerskap bemöttes med stor omtänksamhet. Framför allt har vår pappa stöttat oss och gett oss modet att alltid stå upp för oss själva och försvara oss.

Vad får det för effekt när du bryter mot den afghanska normen med dina klädval?
Ärligt talat vill jag bara få välja själv hur jag vill leva mitt liv. Jag vill inte provocera för sakens skull. Jag tycker personligen inte att jag har särskilt utmanande kläder när jag jämför mig med andra. Jag gillar tajta kläder och färgen nude, det är helt enkelt bara min personliga stil.

Vad är viktigast för dig, ärlighet eller vänlighet?
Båda, fast vänlighet är nog en underskattad kvalitet! Jag försöker alltid att vara snäll mot andra.

Vilka är dina förebilder?
Jag upptäckte Jennifer Lopez och Destiny’s Child när jag var ung och gillar dem fortfarande. Beyoncé är fantastisk på scen. Annars måste jag säga Googoosh från Iran. Hon är snart 70 år. Hennes konserter och energi är imponerande. Jag vill vara som hon när jag blir 70!

Hur beslutade du dig för att satsa på musiken?
Jag har alltid haft musiken inom mig. I fyraårsåldern älskade jag att underhålla familjens gäster, och när jag var tolv började jag i en kör. Det var en gåva från min gudmor när vi bodde i Schweiz och ett sätt för henne att peppa mig. På den tiden sa mina systrar att sång var emot min kultur och jag fick tyvärr sluta. Men kärleken till musiken fanns kvar ändå, och på den vägen är det.

Vad säger du till dem som menar att kultur är folkets opium?
Att livet är tråkigt utan den, haha! Musik skapar enhet mellan människor och kan förändra stämningen i ett rum. Den ger oss kraft att möta utmaningar i vardagen. Det finns ingen motsättning enligt mig.

Vad engagerar dig allra mest?
Jag hoppas att Afghanistan en dag når en jämställdhet som är lik den som jag ser i Europa. I dag kan en kvinna inte ens handla i affären själv, och våld i hemmet är inte ovanligt. Det finns ingen rättssäkerhet för kvinnor. Fler kvinnor måste stå upp för sina rättigheter, men de måste också få ett starkare stöd i samhället, av medier och av män. Jag vill se en starkare politisk vilja så att kvinnor kan få vara självständiga och stolta.

Hur gör du för att bidra till det?
Jag väljer sångtexter som nästan alla har ett tydligt budskap om fred och kärlek, som One tribe, Alaijo och Yaar e bamyani. När jag var domare i Afghan star (Afghanistans motsvarighet till Idol) blev till exempel ett av mina uppträdanden censurerat i tv. Det lades sedan upp på Youtube och blev den mest populära videon i hela programmets historia. Jag har många unga följare och jag tror att jag bidrar till en sorts ungdomsrevolution. Det är nog därför jag får ta emot hot av traditionella krafter som är rädda för förändring och för att förlora makten.

Hur lyckas du hantera all kritik? Till exempel när den där imamen i Kabul utfärdade en fatwa* att det okej att mörda dig?
(* en dom från en religiös auktoritet som är lagligt bindande).
Majoriteten gillar mig, så jag fokuserar på det jag kan påverka och det är att fortsätta leva mitt liv. Alternativet skulle vara att sluta sjunga och då föredrar jag att ignorera hatarna. Om jag skulle lägga min kraft på dem skulle ingenting förändras.

Om du kunde resa bakåt i tiden och förändra en sak, vad hade det varit?
Vi hade en kung på 1920-talet, Amanollah Khan, som drev en modern reformpolitik. Den ledde tyvärr till att han störtades. Om jag hade haft chansen att ingripa i historien hade jag valt att skydda honom. Jag undrar hur Afghanistan hade sett ut i dag om han hade fått fullgöra sin vision.



TIPS: Läs mer om Amanollah Khan på sidorna Lär Känna Afghanistan: https://sak.se/afghanistan/historia/aldre-historia.


Få koll på Afghanistan genom vårt e-nyhetsbrev. Registrera ditt intresse här: https://sak.se/nyhetsbrev.