–  När jag för första gången kom till en svensk skola blev jag förvånad över allt som fanns. Svarta tavlan, tuschpennor och allt möjligt. Det var rent, fräscht och fint. Den största skillnaden mellan svensk och afghansk skola är bristen på resurser. 

/Mansoor, SAKs ambassadör.

Flickor i första klass i byn Beniga, provinsen Nangarhar. Foto: Christoffer Hjalmarsson

Utbildning

Det finns många grundskolor i Afghanistan, men på grund av oroligheterna i landet är många av dem stängda. Vissa är bara öppna ibland. Det är också stor brist på lärare, särskilt kvinnliga. Därför är det många barn som inte fått någon skolgång alls.

Om man ändå får möjlighet att gå i skolan börjar man precis som i Sverige när man är sju år. Under de första åren får barnen lära sig räkna, läsa och skriva på språken dari och pashtu. I fjärde klass har man engelska på schemat, och i sjunde klass arabiska. Religion är ett skolämne från årskurs ett och genom hela skolan. Naturvetenskapliga ämnen kommer först i sjunde klass. Skolgången är precis som i Sverige uppdelad i tre stadier och pågår tills man är 19 år, om man går hela. 

De afghanska barn och unga som kommer till Sverige har ofta flera år av flykt bakom sig. Kanske har de bott i olika flyktingläger och levt under tillfälliga förhållanden utan tillgång till regelbunden skolgång. Därför kan man räkna med att många har stora brister i sin grundutbildning.

I dag kan fler afghaner läsa och skriva och fler barn får möjlighet att gå i skolan än förut. Men enligt FN:s beräkningar ligger läskunnigheten fortfarande på mycket låga 34 procent. Värst är det för flickor på landsbygden. Det råder nämligen starka traditioner av könsåtskillnad, där flickor och pojkar inte får gå i samma skolklass efter tolv års ålder. Flickor undervisas heller inte av manliga lärare från den åldern. Och eftersom det råder stor brist på kvinnliga lärare får många flickor helt enkelt sluta skolan då.

Att dua sin lärare, som man gör i Sverige, är helt otänkbart i den afghanska skolan och kan därför upplevas som förvirrande och som brist på respekt. Den afghanska skolan är väldigt auktoritär och därför är många rädda för att ställa frågor till sin lärare. Kritiskt tänkande är inte något som alltid premieras inom det afghanska skolväsendet, ens på universitetsnivå. 

Beniga Village School. Foto: Christoffer Hjalmarsson. 

Sexualundervisning är ofta tabu

Afghanska barn och ungdomar får ofta ingen sexualundervisning i skolan. Enligt den statliga läroplanen tas människans biologi upp först i sista året i gymnasiet, det vill säga när ungdomarna är 18–19 år. Där ingår till exempel kunskapen om hur barn blir till och om mäns och kvinnors kroppar. Men lärare väljer ofta att hoppa över det avsnittet helt, eftersom det är tabubelagt och upplevs som känsligt. Ibland kan till och med de sidorna i läroboken rivas ut, så att ungdomarna inte heller kan läsa om det på egen hand. Den öppenhet som numera finns i Sverige kring sexualitet ligger långt ifrån hur frågorna hanteras i Afghanistan.

Läs om SAKs arbete med utbildning och för barns rättigheter i Afghanistan.