Barn finklädda för Eid i Kabul. Foto: Natasha Brieger

Eid

Eid-firande i Afghanistan: Eid al-fitr och Eid al-adha

Även om traditionerna och trosinriktningarna varierar inom Afghanistan förenar de stora muslimska traditionerna och högtiderna de allra flesta afghaner, såväl troende som mindre troende. De två eid-högtiderna är viktiga festliga tillfällen att samlas kring.

Eid al-fitr är festen som avslutar fastemånaden Ramadan. I Afghanistan kallas den även den lilla eiden (eid-e kochak på dari och kochney akhtar på pashto).

Under Ramadan avstår man under dagtid från att äta, dricka, röka samt från sexuellt umgänge. Denna månad fokuserar man på att behandla medmänniskor väl och ge gåvor till fattiga. Detta gör många för att genom återhållsamhet från det materiella öppna själen för ett andligt liv. Syftet är att föra den troende närmare Gud. För många handlar månaden också om att vara tacksam för det man har och tänka på dem som har det sämre ställt. Ofta kan barn, sjuka, gamla och gravida avstå från fastan.

När fastan är över firas eid al-fitr. Man firar att man deltagit och slutfört fastan genom att bland annat be eid-bönen och äta tillsammans. Eid al-fitr är den högtid som är mest känd för icke-muslimer, men egentligen är eid al-adha den större högtiden. Den infaller ungefär två månader senare. 

Eid al-adha kallas i Afghanistan även offer-eiden (eid-e qurban) eller den stora eiden (ghat akhtar på pashto och eid-e kalan på dari). Högtiden firas till minne av Ibrahim, känd i judiska och kristna traditioner som Abraham, och historien om hur han var villig att offra sin son till Gud. Denna händelse ägde rum i orten Mina utanför staden Mecka och därför har denna eid stark koppling till Hajj, den heliga vallfärden till Mecka. Muslimer som deltar i Hajj ska offra ett djur och ge dess kött till behövande. Eid-al-adha infaller dagen efter att pilgrimerna är klara med Hajj. Traditionen vid eid al-adha är att slakta ett djur, till exempel en ko, en kalv eller ett får. 

Dagen börjar tidigt med att man ber eid-bönen tillsammans. Sedan samlas man hemma och hälsar varandra Eid mubarak (glad Eid), och de äldre ger ofta barnen gåvor. Det slaktade djuret fördelas så att en tredjedel ges till fattiga, en tredjedel till behövande familj och vänner och en tredjedel behåller man för sig själv. Därefter ägnar man två till tre dagar åt att besöka varandra, umgås och äta. Inför eid vill många afghaner ha nya, traditionella finkläder, så skräddare brukar ha mycket att göra tiden före eid.