Nutida historia

Efter talibanregimen

När talibanregimen störtats sent 2001 samlades delegater från de flesta afghanska etniska och politiska grupperna till en konferens i Bonn i Tyskland för att staka ut Afghanistans framtid. Bland deltagarna fanns även företrädare för exkungen Zahir Shah, som hade levt i landsflykt i Italien sedan han avsattes 1973. En provisorisk administration, ledd av den pashtunske klanledaren Hamid Karzai, tillsattes för att styra Afghanistan under sex månader.

I bergsområden i landets östra delar fortsatte USA-ledda trupper att bekämpa mindre grupper av taliban- och al-Qaida-soldater, medan en internationell styrka kallad International Security Assistance Force (ISAF), på till en början cirka 4 500 man, stationerades i Kabul för att skydda den nya administrationen.

År 2002 genomfördes indirekta val i Afghanistans samtliga distrikt av delegater till den traditionella rådsförsamlingen, loya jirga, som utsåg en interimsregering och en kommission som skulle skriva en ny författning. Under tiden togs 1964 års författning provisoriskt ur bruk.

Trots sitt starka internationella stöd hade den provisoriska regeringen svårt att befästa sin auktoritet i landet. Många provinser dominerades av milisledare som hade byggt upp en stark ställning under krigsåren, och som i ytterst begränsad omfattning tog order från Kabul ens i de fall de formellt hade blivit utnämnda till guvernörer. Arbetet inom regeringen präglades av motsättningar mellan Karzai och de representanter för etniska minoriteter, främst tadzjikerna, som dominerat motståndet mot såväl sovjetarmén som talibanerna.

Under 2002 skakades regimen av flera mord på högt uppsatta politiska ledare och ett mordförsök på Karzai. En ny loya jirga samlades 2003 för att anta en ny författning, som gav landet ett starkt presidentämbete. Efter hård debatt fastslogs också bland annat att kvinnor och män har lika rättigheter. Efter flera månaders FN-stött arbete med väljarregistrering i hela landet genomfördes 2004 presidentval, där Hamid Karzai fick cirka 55 procent av rösterna redan i första omgången, trots 17 motkandidater. År 2005 fullbordades den demokratiska omvandlingen av Afghanistan genom val till ett nytt parlament och provinsförsamlingar.

I flera avseenden genomgick Afghanistan en mycket positiv omvandling under åren efter talibanregimens fall. Landet hade under en rad år en snabb ekonomisk tillväxt, och utbildningsväsendet byggdes ut kraftigt. Men trots att de USA-ledda styrkorna fört en intensiv kamp mot väpnade motståndsgrupper och ISAF utvidgats och spritt sin verksamhet över landet har fred inte uppnåtts. Tvärtom ökade talibanerna så småningom trycket på centralregeringen, med allt fler attacker mot både militära och civila mål och allt fler skadade och döda, och fick full eller delvis kontroll över en rad provinser i Afghanistan.

En omfattande och stadigt ökande opiumproduktion sågs också som ett allvarligt hot mot landets stabilitet.

Demokratiska val 2014

År 2014 ses som ett symboliskt mycket viktigt år i Afghanistans moderna historia. Då genomfördes allmänna val i hela landet – inte bara presidentval, utan även val till det nationella parlamentet och till provinsförsamlingarna. Men det är också det år då enligt plan de internationella, Natoledda ISAF-styrkorna skulle dras tillbaka och Afghanistan huvudsakligen klara sitt eget inre försvar. 2014 har kallats ”the year of transition” – ett övergångsår till att stå huvudsakligen på egna ben militärt.

Valdeltagandet var högt och afghanernas förhoppningar stora. Men talibanerna, som motsatt sig valprocessen som man såg som västerländsk och USA-styrd, ökade sina attacker runt om i landet vilket ledde till många dödade och skadade, såväl militär och polis som civila.

Efter en andra omgång i juni 2014 mellan huvudkandidaterna till presidentämbetet, Ashraf Ghani och Abdullah Abdullah, framstod Ghani som vinnare. Men Abdullah accepterade inte resultatet utan menade att det förekommit valfusk, och på flera månader under sommaren 2014 kom processen inte framåt. Inte förrän efter medling av USA:s utrikesminister John Kerry kunde man enas om en maktdelningslösning, där Ghani i september utsågs till president och Abdullah till en slags försteminister, att senare få titeln premiärminister.

Afghanska flyktingströmmar 2015-2016

Den starka oron, den ökade osäkerheten och de svikna förväntningarna efter presidentvalet bland afghanerna efter 2014 ledde till att ett starkt ökat antal valde att lämna landet 2015. Många till Europa, men många också till grannländerna och inom landet. Många tvingas också återvända. Under 2016 har bland annat grannlandet Pakistan skärpt sina regler för afghanska flyktingar, något Iran successivt gjort under tidigare år. I Europa har flera länder, bland annat Sverige, upprättat återvändaravtal med Afghanistan. Dessa faktorer har lett till att ett stort antal afghaner mer eller mindre tvingats tillbaka till Afghanistan, där försörjningsmöjligheterna är små, vilket skapar en situation som många bedömare menar påverkar landets stabilitet negativt.

Internationella trupperna lämnar

2015 lämnade de internationella trupperna landet då ISAF:s uppdrag avslutades vid årsskiftet. I deras ställe lanserades Resolute Support Mission. 42 länder deltog i uppdraget som leddes av Nato och som var ickestridande med syfte att utbilda, stödja och ge råd till de afghanska försvarsstyrkorna (ANSF). Amerikanska strids- och anti-terroruppdrag fortsatte under det nya namnet Operation Freedom’s Sentinel.

Konfliktnivån förblev generellt sett på samma höga nivå som under 2014, med ett komplext och skiftande mönster av våld från väpnade oppositionsgrupper.

Grupper som sade sig tillhöra Islamiska staten (IS) fortsatte att växa, främst i de östra provinserna Kunar och Nangarhar.

Den väpnade konflikten fortsatte att prägla Afghanistan under de kommande åren. Antalet civila döda och skadade uppgick 2018 till det högsta sedan UNAMA (FN:s insats i Afghanistan) började registrera detta systematiskt 2009. Men det året upplevde afghanerna också den första nationella vapenvilan sedan 2001.

Val präglade av våld och fuskanklagelser

I oktober det året hölls parlamentsval, och de präglades av landets utmaningar: korruption, ineffektiv styrning, dålig infrastruktur, etnisk splittring och talibanernas försök att underminera processen genom våld. En stor del av våldet under året var relaterat till parlamentsvalet.

Under de här åren hade den afghanska regeringen aldrig kontroll över hela territoriet. Situationen förändrades kontinuerligt, men till exempel 2018 kontrollerade regeringen 35 procent av distrikten, talibanerna 13 procent och 51 procent var omstridda, det vill säga de kontrollerades i olika delar av regering och talibaner, enligt FDD:s Long War Journal. Siffrorna var dock inte helt säkra eftersom källorna till statistiken ofta har en politisk agenda.

2019 dominerades den nationella politiken av försenade val på grund av allvarliga anklagelser om valfusk. Det nya parlamentet invigdes officiellt i april, sex månader efter valet. När presidentvalet slutligen ägde rum den 28 september, var valdeltagandet historiskt lågt. Endast cirka två miljoner av cirka 9,7 miljoner registrerade väljare röstade. Först i februari 2020 tillkännagavs det slutliga resultatet då Ashraf Ghani förklarades omvald.

Rivalen Abdullah Abdullah vägrade erkänna resultatet. Det politiska dödläget bröts när Abdullah och Ghani skrev under ett avtal om att dela på makten.

Konflikten och pandemin förvärrade under 2020 den redan svåra humanitära situationen för många miljoner afghaner. FN uppskattade att andelen afghaner som lever under den nationella fattigdomsgränsen under året ökade från 54,5 procent till 72 procent av befolkningen.

USA lovar lämna i avtal med talibanerna

I februari 2020 ingick USA och talibanerna ett avtal efter ett par års förhandlingar. USA lovade att dra tillbaka sina trupper senast 1 maj 2021. Talibanerna förband sig att inte attackera internationell trupp och större befolkningscentra. Det blev ingen vapenvila och inget krav på förhandlingar mellan talibanerna och den afghanska regeringen. Kritiken mot avtalet kretsade kring att USA sålt ut den afghanska regeringen.

I september 2020 inleddes möten mellan talibanerna, regeringen och andra politiska aktörer i Qatar, men samtalen kom inte längre än till procedurfrågor.

Talibanerna trappade upp sin krigföring mot den afghanska staten. Våldet ökade kraftigt mot demokrati- och rättighetsaktivister, statstjänstemän, journalister, civilsamhället, och kvinnor med inflytande och på officiell position. Enligt UNAMA begicks 1 248 riktade mord och attentat mot civila, en ökning med 45 procent från året innan

Talibanerna tar makten

USA inledde tillbakadragandet av sina trupper under våren 2021. Talibanerna inledde en kraftfull offensiv. I augusti samma år intog talibanerna Kabul och tog därmed makten. President Ashraf Ghani flydde landet. USA drog tillbaka sina sista soldater i slutet av augusti.

När talibanerna tog makten med våld isolerades det nya styret av stora delar av omvärlden. Biståndet frystes och ekonomiska transaktioner stoppades. Kriget upphörde men i stället hotades landets befolkning av svält. Under hösten och vintern 2021/2022 har det internationella samfundet gått in med humanitära stödåtgärder men utan att ge direkt stöd till statsapparaten.