Kabul, 2011. Foto: Christoffer Hjalmarsson. 

Nutida historia

Efter talibanregimen

När talibanregimen störtats sent 2001 samlades delegater från de flesta afghanska etniska och politiska grupperna till en konferens i Bonn i Tyskland för att staka ut Afghanistans framtid. Bland deltagarna fanns även företrädare för exkungen Zahir Shah, som hade levt i landsflykt i Italien sedan han avsattes 1973. En provisorisk administration, ledd av den pashtunske klanledaren Hamid Karzai, tillsattes för att styra Afghanistan under sex månader.

I bergsområden i landets östra delar fortsatte USA-ledda trupper att bekämpa mindre grupper av taliban- och al-Qaida-soldater, medan en internationell styrka kallad International Security Assistance Force (ISAF) på till en början cirka 4 500 man stationerades i Kabul för att skydda den nya administrationen.

År 2002 genomfördes indirekta val i Afghanistans samtliga distrikt av delegater till den traditionella rådsförsamlingen, loya jirga, som utsåg en interimsregering och en kommission som skulle skriva en ny författning. Under tiden togs 1964 års författning provisoriskt ur bruk.

Trots sitt starka internationella stöd hade den provisoriska regeringen svårt att befästa sin auktoritet i landet. Många provinser dominerades av milisledare som hade byggt upp en stark ställning under krigsåren, och som i ytterst begränsad omfattning tog order från Kabul ens i de fall de formellt hade blivit utnämnda till guvernörer. Arbetet inom regeringen präglades av motsättningar mellan Karzai och de representanter för etniska minoriteter, främst tadzjikerna, som dominerat motståndet mot såväl sovjetarmén som talibanerna.

Under 2002 skakades regimen av flera mord på högt uppsatta politiska ledare och ett mordförsök på Karzai. En ny loya jirga samlades 2003 för att anta en ny författning, som gav landet ett starkt presidentämbete. Efter hård debatt fastslogs också bland annat att kvinnor och män har lika rättigheter. Efter flera månaders FN-stött arbete med väljarregistrering i hela landet genomfördes 2004 presidentval, där Hamid Karzai fick cirka 55 procent av rösterna redan i första omgången, trots 17 motkandidater. År 2005 fullbordades den demokratiska omvandlingen av Afghanistan genom val till ett nytt parlament och provinsförsamlingar.

I flera avseenden har Afghanistan genomgått en mycket positiv omvandling under åren efter talibanregimens fall. Landet hade under en rad år en snabb ekonomisk tillväxt, och utbildningsväsendet byggdes ut kraftigt. Men trots att de USA-ledda styrkorna fört en intensiv kamp mot väpnade motståndsgrupper och ISAF utvidgats och spritt sin verksamhet över landet har fred inte uppnåtts. Tvärtom har talibanerna ökat trycket på centralregeringen under senare år, med allt fler attacker mot både militära och civila mål och allt fler skadade och döda. Idag har talibanerna full eller delvis kontroll över en rad provinser i Afghanistan.

En omfattande och stadigt ökande opiumproduktion ses också som ett allvarligt hot mot landets stabilitet.

Demokratiska val 2014 och ISAF-styrkornas
tillbakadragande

År 2014 ses som ett symboliskt mycket viktigt år i Afghanistans moderna historia. Då genomfördes allmänna val i hela landet – inte bara presidentval, utan även val till det nationella parlamentet och till provinsförsamlingarna. Men det är också det år då enligt plan de internationella, Natoledda ISAF-styrkorna skulle dras tillbaka och Afghanistan huvudsakligen klara sitt eget inre försvar. 2014 har kallats ”the year of transition” – ett övergångsår till att stå huvudsakligen på egna ben militärt.

Valdeltagandet var högt och afghanernas förhoppningar stora. Men talibanerna, som motsatt sig valprocessen som man såg som västerländsk och USA-styrd, ökade sina attacker runt om i landet vilket ledde till många dödade och skadade, såväl militär och polis som civila.

Efter en andra omgång i juni 2014 mellan huvudkandidaterna till presidentämbetet, Ashraf Ghani och Abdullah Abdullah, framstod Ghani som vinnare. Men Abdullah accepterade inte resultatet utan menade att det förekommit valfusk, och på flera månader under sommaren 2014 kom processen inte framåt. Inte förrän efter medling av USAs utrikesminister John Kerry kunde man enas om en maktdelningslösning, där Ghani i september utsågs till president och Abdullah till en slags försteminister, att senare få titeln premiärminister.

Under halvåret som följde hade också Ghani stora svårigheter att få ihop en regering som parlamentet kunde godkänna. Det ska nämligen godkänna varje minister.

Det ökade våldet i Afghanistan från oppositionella grupperingar, talibaner och andra, ledde också till att USA under president Obama ändrade den ursprung-
liga planen att dra tillbaka merparten av sina styrkor i landet och har valt att behålla betydligt fler amerikanska trupper där än vad som först var tänkt. Istället för att reducera antalet till drygt 5000 – med uppgift att träna och utbilda den afghanska militären – kommer minst 8000 amerikanska soldater vara kvar 2017. Hur USA kommer att göra därefter blir en uppgift för Obamas efterträdare på den amerikanska presidentposten att ta ställning till.

Afghanska flyktingströmmar 2015-2016

Den starka oron, den ökade osäkerheten och de svikna förväntningarna efter presidentvalet bland afghanerna efter 2014 ledde till att ett starkt ökat antal valde att lämna landet 2015. Många till Europa, men många också till grannländerna och inom landet. Många tvingas också återvända. Under 2016 har bland annat grannlandet Pakistan skärpt sina regler för afghanska flyktingar, något Iran successivt gjort under tidigare år. I Europa har flera länder, bland annat Sverige, upprättat återvändaravtal med Afghanistan. Dessa faktorer har lett till att ett stort antal afghaner mer eller mindre tvingats tillbaka till Afghanistan, där försörjningsmöjligheterna är små, vilket skapar en situation som många bedömare menar påverkar landets stabilitet negativt.