Skolflickor i provinsen Laghman. Foto: Malin Hoelstad

Socioekonomiska förhållanden

Afghanistan rankas som Asiens fattigaste land. Enligt Världsbanken lever en tredjedel av befolkningen på en inkomst under 100 dollar i månaden. På 2015 års HDI-index ligger Afghanistan på 171:e plats i världen av 188 länder (där Sverige delar 14:e plats med Storbritannien, och Norge är högst rankat).

Utvecklingen har hämmats kraftigt av de senaste nästan fyra decenniernas krig, konflikter, invasioner och ockupation. Men den sociala och ekonomiska utvecklingen i Afghanistan går ändå långsamt framåt. Sedan 2002 har det gjorts markanta sociala framsteg framför allt inom utbildning, hälsovård och kommunikationer. Kvinnor och flickor har i något större utsträckning blivit en del av det offentliga livet, men det är lång väg kvar till ett jämställt deltagande i livet utanför hemmet. Utvecklingstakten ser väldigt olika ut i olika delar av landet, framför allt mellan stad och landsbygd.

Nationellt minskade den svåra fattigdomen marginellt åren 2008 till 2012, men har därefter återigen ökat. Cirka 40 procent av befolkningen beräknas idag leva i fattigdom.

CSOs stora undersökning 2013-2014 visar på ökad arbetslöshet. liksom samma negativa ekonomiska utveckling som Världsbanken påvisar.

Majoriteten (cirka 70 procent) av befolkningen lever på landsbygden utanför städerna, även om det pågår en urbanisering också i Afghanistan samt stora migrationsrörelser av olika slag – som flykt undan
konflikt, både inom landet och ut ur det, samt arbetskraftsmigration.

Utveckling pågår men klyftorna ökar

Många afghaner har fått förbättrade levnadsförhåll-
anden under senare år, som till exempel ökad tillgång till rent vatten, sanitet och elektricitet. Tillgång till rent vatten var 54 procent år 2014 enligt FN.

Fler kan läsa och skriva och allt fler barn går i skolan. Men läskunnigheten ligger fortfarande på mycket låga 34 procent, enligt FN:s beräkningar. Och många barn, särskilt flickor på landsbygden, avslutar inte sin grundskoleutbildning.

Fler har fått tillgång till social service, men enligt Världsbanken har inkomstklyftorna ökat. De 20 procenten av befolkningen som har det sämst ställt fick mellan 2008 och 2012 det sämre, medan de mest välbärgade 20 procenten fick det bättre. Fattigdomen är utbredd på landsbygden. Svårast har de som lever i de bergiga nordöstra, östra och västcentrala regionerna. Men antalet människor som lever i fattigdom i städerna har ökat, även om gapet mellan stad och landsbygd finns kvar. En orsak är att många har flyttat till städerna i sökandet efter jobb och ett bättre liv. I Kabul beräknas idag runt en miljon människor leva i extrem fattigdom.