Sömmerskan: ”Alla har fått det sämre”
En granat skadade Razia Hakimis båda ben under kriget, när hon var tolv år. Hon lever med sin mor och försörjer sig på sömnad. Men nu sinar inkomsterna.
Razia Hakimi bor i provinsen Ghazni. Hon och hennes mamma, som är änka, har försörjt sig genom att brodera kläder och sy sängbäddar till små barn i sitt hem. Det har gett dem en liten inkomst. I familjen finns också en yngre bror som arbetar som lärling med metallarbete. Han tjänar 500 afghanis i veckan, omkring 45 kronor.
På grund av sin funktionsnedsättning gifte sig Razia Hakimi aldrig. Kvinnorna förväntas ta hand om barn och alla hushållssysslor, och hon trodde inte att äktenskap skulle vara möjligt för henne.
Razia Hakimi har gått på en av SAKs yrkesutbildningar och lärde sig sy sängbäddar till bebisar.
– När jag hade lärt mig yrket kunde jag hjälpa min mamma med hantverksarbete hemma vilket ändå knappt gav oss mat för dagen. Men nu står hantverksverksamheten nästan helt still. Marknaden har kylts ner eftersom kvinnor inte vågar gå ut och alla har fått det sämre, berättar hon.
Razia Hakimi har nu svårt att betala tillbaka på sina lån till SAK i tid.
Under den tidigare regeringen fick personer med funktionsnedsättningar som orsakats av kriget ersättning från staten, omkring 60 000 afghanis (omkring 5 400 kronor) om året. Razia Hakimi var en av dem. Men sedan talibanernas maktövertagande har inga sådana pengar betalats ut och det är oklart vad som kommer att hända framöver.
SAMMAR GUL SAMSOOR
SAKs regionkommunikatör i Ghazni
Läs fler artiklar ur temat:
Omvärldens dilemma att motverka humanitär kris utan att stötta talibanerna
”Jag tvingades säga upp alla mina lärlingar”